Jag vet inte i vilken ände jag ska börja i. Det som hänt under helgen är så förfärligt hemskt. Igår när jag satt på jobbet och kollade på tvn under rasten så började jag nästan grina. Jag lider med alla dessa ungdomar som var på ön, jag lider med deras familjer och nära o kära.
Det är så hemskt att veta att en person kan göra 100 människors öden så dystra, så ofattbart. Det måste vara otroligt jobbigt för deras familjer att veta att det sista dom kände i livet var en sån skräck och ett automat vapen riktat mot sig.
Man tappar tron, jag tappar hoppet om mänskligheten. Jag trodde verkligen att vi kommit längre. Att vi som medmänniskor kan acceptera att vi har olika meningar, åsikter och värderingar, men vi har inget behov av att springa runt och skjuta ner varandra för det. Är det inte så det borde vara?
Att det finns såna psykopater bland oss, är det inte helt otroligt? Ska man våga sig utanför dörren?
Jag är så otroligt glad att jag inte bor i Oslo längre. Tänk att på dessa gator dom visat på tv, tidningar och på internet, där har jag gått. Jag har bott i denna ödesdigra stad, denna fina stad Oslo.
Det är tur man inte vet vad man vaknar upp till på morgonen.
Jag minns inte era dagens frågor i ordning just nu, för jag har inte hunnit läsa igenom allt i ordning. Jag har varit överallt och ingenstans denna helgen! Så hoppas ni förlåter mig mina pärlor <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar